Komplement "Amazing Swedish railroad . . ."

Nordic European Airlines.

SE-DPX Lockheed  L-1011  oktober 1997.

 

Det sista riktiga jobbet jag hade var på Nordic European Airlines, och det var ett mycket speciellt jobb.

  Jag åkte med som markmekaniker eller tekniker som det så fint heter, på en flygning jorden runt i tre veckor. Det var i oktober 1997. Bingolotto hade hyrt kärran för 350 personer som vunnit en jordenruntresa.

 

Det var dessa 350 personer plus 10 funktionärer och besättningen; 2 kaptener, 1 styrman och 1 färdmekaniker och jag som markmekaniker samt 5 flygvärdinnor och en steward. Kärran var en Lockheed L-1011 Tristar med registrering SE-DPX.

            När jag kom ut från våran hangar på Arlanda, med min nya uniform med tre galoner med lila mellan galonerna dragande en bagagevagn med en plastbox, med dels alla mina skolböcker för L-1011, och dubbel uppsättning overaller och en del annat smått och gott som jag kunde ha användning för plus verktygslådan och resväskan så säger den ena kaptenen; du har väl med dig låstråd och tejp, och jag svarar; jag har tre olika sorters låstråd och fyra olika sorters tejp så vi ska nog ta oss jorden runt.

            Vi flög tomma från Arlanda till Göteborg Landvetter där alla passagerarna kom ombord och jordenruntresan började. På varje ställe vi kom till var vi 3 till 4 dagar och både passagerare och besättning bodde på Sheraton hotell. Första etappen gick till Kairo. Därefter till Phuket i Thailand. Där blev det fel på marktomgångsläget på motor 2, så den motorn gick endast ner till flygtomgångsläget, men på flygplatsen i Phuket fanns inga stegar som jag kunde använda för att öppna motorkåporna, så felet kvarstod. Felet betyder att motorn har ett högre tomgångsvarv på marken än vad den egentligen ska ha. Det gör att det fordras något längre bana vid landning, inbromsningssträckan blir något längre, men banorna vi skulle landa på, var alla tillräckligt långa. I Phuket bodde vi på Sheraton Beach hotel, med egen strand vid havet och flera swimmingpooler på hotellområdet.

            Nästa etapp var Singapore men där var det bara dagstopp, vi kom på morgonen och åkte vidare på kvällen. Jag och färdmeken var ute och shoppade där.

            Sydney i Australien var nästa anhalt, på väg dit gjorde vi en mellanlandning i norra Australien för att tanka. Första dagen i Sydney åkte jag ut till flygplatsen för att se om jag kunde göra något åt tomgången. Fick hjälp av en elektriker från Qantas och vi felsökte tillsammans, vi kom fram till att det var kablagefel och det hade vi inte möjlighet att åtgärda i Sydney.

            Även till Port-au-Prince på Haiti, nästa stopp, gjorde vi en mellanlandning för tankning.

Vidare till Påskön, där var det dagstopp. Vi kom på morgonen och flög vidare på kvällen. Flygningen dit var lite speciell för kapten måste avgöra när vi kommit halvvägs om vi skulle fortsätta eller vända tillbaka för det finns ju inga alternativa flygplatser det är bara hav runtomkring, vi fortsatte. När vi kom nära Påskön, frågade kapten tornet om han fick flyga runt ön innan landning, och tornet svarade att han kunde flyga precis som han ville för det fanns ingen som helst flygtrafik där. Så kapten flög ett varv runt ön på lägsta höjd, jag satt på främsta stolen i kabin vid fönstret och jag kunde titta upp på bergen vi flög förbi, sedan tog vi höjd och gick in för landning. Dom hade ordnat så en bil med chaufför stod och väntade på mig när jag gjort check på kärran och tankat den. Jag åkte och tittade på stenstatyerna, det är väl lite speciellt, det är inte så många som sett det i verkligheten.

I Santiago, Chile, gjorde vi också uppehåll. Efter det flög vi till en flygplats i Brasilien som ligger vid gränsen till Uruguay, och tittade på vattenfall, Iguassufallen. Där var det också endast dagstopp. Sedan var det dags för slutetappen till Rio De Janeiro i Brasilien. Där bodde vi på Sheraton Hotell i änden av Copacabana beach.

 

Problematisk Hemresa

Efter Rio de Janeiro var det dags för hemresan, men vi fick inte lämna flygplatsen förrän allt var betalt kontant, bränsle catering och landningsavgifter. Kaptenerna gav sig iväg till Rio för att ordna med pengar, alla passagerare satt i kärran, och till dem sa besättningen att det var väderproblem. Därför måste vi vänta, efter 4 timmar kom kaptenerna tillbaka och då var allt ordnat så vi kunde starta från Rio.

Vi behövde mellanlanda på Cape Verde, en ö i atlanten, enbart för tankning. Jag gick ut först som vanligt. Nedanför trappan stod en personbil, de hade inte ens kört fram någon tankbil. Mannen i personbilen sa att om vi ville ha bränsle så var det kontanter som gällde. Jag gick upp till kapten och talade om för honom hur det var. Kapten gick ner och åkte med personbilen, sedan kom en tankbil. Hur han ordnade det vet jag inte, jag tankade och vi kom iväg. Nästa mellanlandning var Kanarieöarna där vi också endast tog mark för tankning. På Kanarieöarna hade firman en kvinnlig representant, hon sa till mig; jag har bara 106.000 svenska kronor så mer får du inte tanka för. Jag ställde mig under vingen och såg till att tankmätarna gick jämnt så det blev lika mycket på båda sidor, (det behöver man inte göra om man vet hur mycket bränsle man ska ha). Den kvinnliga representanten stod vid tankbilen och stängde huvudkranen när det blev tankat för 106.000 kr. Det var mer än 15.000 kg mindre än tankbeskedet, vilket jag meddelade till kapten. Han sa; det finns så gott om flygplatser i Europa så det är inga problem.

Vindarna på hemvägen var så goda att vi kom ända till Göteborg. Nu är vi i Sverige tänkte jag, så då är det inga problem, men när jag kom ner för trappan stod en BP kille med kassaskrin under armen och sa; ska du ha soppa är det kontanter som gäller. Han och jag räknade på hur mycket priset blev, det blev 22.000 kr, så det var bara för mig att gå upp till kapten igen. Han sa; mina pengar är slut så vi får fråga stewarden. Han hade pengar så vi kunde tanka.

Vi kom till Arlanda en fredag kväll, jag förstod jag att firman var ”färdig”, och det första man blir blåst på är semester och kompledighet om en firma går i konkurs. Så på måndagen åkte jag ut till firman och lyssnade om jag kunde ta ut all kompledighet och semester på en gång, och det gick bra, det blev 3 månader. Efter att det var klart med ledigheten åkte jag ner till Scan air och frågade om de hade någon flygning till Thailand. (Där hade jag min dåvarande fru.) Det fanns en flygning som skulle gå mitt i natten men som var fullbokad, men de sa att jag kunde komma dit och chansa. Jag gjorde det och en timme före avgång var det en resenär som ringde och avbokade sin biljett. Jag betalade 500 kronor i administrationsavgift och kom till Phuket, sedan tog jag inrikes till Bangkok. När det var dags att åka hem igen efter 3 månader tog jag kontakt med Nordic European, firman jag arbetade hos, för då hade de börjat flyga på Phuket. Men jag fick reda på att de hade ställt kärrorna på marken och en annan firma, Nova Airlines flög istället. Jag ringde till Nova Airlines och fick reda på att en av kaptenerna som jag åkt jorden runt med hade börjat där, och det var han som var kapten på flygningen jag ville åka med. Jag åkte till Phuket och när jag frågade om jag kunde åka med till Arlanda fick jag till svar att det gick bra. Men sedan när jag stod i incheckningskön kom jag på att jag inte hade någon biljett men jag hade oskrivna Nordic European biljetter som jag fått av Nordic European för att användas vid behov. Jag tog upp en ur väskan och frågade en värdinna som varit på semester och stod före mig i kön, om jag kunde få låna hennes biljett, och så skrev jag av den och satte min signatur under, och det gick hem, så jag kom till Arlanda gratis.

Jag började jobba igen, och jobbet blev att börja skrota den kärran jag åkt jorden runt med. Efter 14 dagar gick firman i konkurs (februari-98). Det kan nämnas att på konkurssammanträdet, som alla anställda var på, kom direktören för Nordic European Airlines fram till mig och tog i hand och tackade för att jag gjort ett bra jobb.